SBU definition

SBU om övervikt och fetma

Antalet personer med fetma har ökat kraftigt under de senaste 20 åren och uppgår nu till cirka 500 000 individer i Sverige. Nära hälften av befolkningen är överviktiga. Övervikt och fetma kan definieras både som sjukdom och orsak till många andra sjukdomar som exempelvis diabetes, hjärta- kärlsjukdomar och ledsjukdomar.

Kostnaderna för behandling av övervikt och fetma och deras följdsjukdomar har blivit ett både individuellt och nationellt problem.

SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering) är en statlig myndighet som utvärderar sjukvårdens metoder. SBU analyserar nytta och kostnader för olika medicinska metoder och jämför vetenskapens ståndpunkt med svensk vårdpraxis. Målet är ett bättre beslutsunderlag för alla som avgör vilken sjukvård som ska bedrivas.

I den 2002 utkomna SBU rapporten nr 160: "Fetma - problem och åtgärder" har över tjugo experter utvärderat det vetenskapliga underlaget för olika åtgärder mot fetma hos vuxna och barn. Underlaget för såväl förebyggande åtgärder som olika behandlingsformer har granskats. Bland behandlingsmetoderna ingår kost/diet, motion, beteendeterapi, läkemedel, alternativmedicinska och kirurgiska metoder. Över tvåtusen vetenskapliga rapporter och artiklar rörande det nationella problemet övervikt och fetma har granskats och värderats. I rapporten kan vi läsa bland annat:

"Det stora problemet är att viktminskningen i regel inte består. Inom något år har de flesta som initialt lyckats gå ner i vikt återvänt till ursprungsvikten. Därför är det synnerligen angeläget att utveckla och utvärdera långsiktig behandling som syftar till bestående viktminskning."

Du kan se hela rapporten på www.sbu.se.

Min kommentar

SBU-rapporten ger en bra översikt över problematiken med övervikt/fetma och en redovisning av många vetenskapliga rapporter och behandlingsmetoder.

Uppställningen och värderingen enligt evidensstyrka 1, 2 och 3 är logisk och vettig. (Evidens innebär styrkan i det vetenskapliga underlaget, där 1 är starkast.)

Tyvärr saknas redovisning av friska människors vanor och sunda individers livsstil helt och hållet. Man nämner betydelsen av kost och motion för att gå ner i vikt men det saknas redovisning av grupper som har en sund livsstil, baserad på kost och motion, och deras relation till normal vikt. Ligger deras BMI mellan 20 och 25 på grund av livsföring eller på grund av arv? Normalvikten ligger enligt BMI mellan 20 och 25, men vilket är sambandet mellan normalvikt och hälsa, frånvaron av symtom och sjukdomar? Undersökning saknas, men ändå påstår man att arvet har stor betydelse. Jag menar att livsstilen har större betydelse än arvet, eftersom fetma och övervikt har ändrats parallellt med livsstilen, speciellt under de senaste 50 åren.

BMI (body measure index) räcker inte som kriterium för dem som vill verifiera effekten av en viss metod. För att visa att man går ner i vikt räcker en enkel våg. BMI visar nämligen inte proportionerna och relationen mellan fett och muskelmassa. Ännu värre är den mentala låsningen hos terapeuten och individen till vikten istället för till proportionen fett/muskelmassa. Jag föredrar mätmetoden som direkt visar både i % och vikt proportionerna mellan fett, muskelmassa och vatten hos individen. På det sättet är det möjligt att redan i början se om en tillämpad terapi kan ha en långvarig effekt eller bara är en jojo-effekt.

Genvägar finns inte - lita på ditt eget omdöme. Du måste själv utföra jobbet som leder till något positivt för just dig.

CorrectusMetoden kan hjälpa dig att bli av med dina ovanor, etablera nya friska, positiva vanor och skapa dig - göra dig till det du vill vara.